Undvik tolkningar och etiketter

Människor tolkar, det går inte att komma ifrån. Vi samlar in information och gör generaliseringar, förenklingar och tolkningar. Det är ett sätt att bearbeta all den information som vi tar emot. Det här gör vi även med människor runt omkring oss. Vi skapar oss en bild av en annan människa, ofta baserat på några få intryck, några få beteenden. Utifrån dem drar vi slutsatser om tankar, känslor, intentioner och egenskaper. Ju mer vi lär känna en människa, desto fler nyanser kan vi se – i bästa fall. Ibland fastnar vi emellertid i en bild och ser inte nyanser och förändringar.

Det är alltså i det närmaste omöjligt att undvika att göra tolkningar, men det är viktigt att vara medveten om att det är just tolkningar, samt att vara öppen för att dessa tolkningar kanske inte stämmer, eller åtminstone inte ger hela bilden. Det är så lätt att tolka in negativa saker hos andra, i synnerhet om man bråkar, medan man avfärdar och bortförklarar sina egna tillkortakommanden med att de är enstaka, ursäktliga undantag från de goda intentioner man egentligen hade.

När man kommunicerar med andra, är det extra viktigt att undvika tolkningar, eftersom det tveklöst kommer att slå tillbaka. En tolkning eller en etikett är en förenklad bild och därför slår den som utsätts för den gärna bakut, i synnerhet om man redan bråkar. Det är exempelvis troligt att ditt barn reagerar om hon får höra saker som:

  • "Jag märker att surfröken har kommit fram!"
  • "Varför ska du alltid krångla!?"
  • "Måste du alltid dra benen efter dig?"
  • "Var inte så grinig!"
  • "Du måste vara jättetrött som du håller på!"
  • "Nu är du bra barnslig!"
  • "Du är bara sur för att jag sa nej förut."
  • "Kan du inte tänka på andra någon gång?!"
  • "Så gör du bara för att…"

Vad är problemet med tolkningar och etiketter (egenskaper som vi tillskriver andra)? Thomas Gordon, som bland annat utvecklat kommunikationsmodellerna Parent Effectiveness Training och Leader Effectiveness Training, lyfter fram följande:

  • De är inte fakta. De är våra gissningar och kan därför vara fel.
  • De begränsar. När vi skapar oss en bild av en annan människa, bildas ett filter som begränsar och sorterar bort det som talar emot den bild som först satt sig.
  • De fastnar. Har en bild väl satt sig, är det svårt att få bort den.
  • De smittar. Om du till exempel pratar om ditt barn med barnets andra förälder, så är det lätt hänt att ni gemensamt etablerar en bild av hur ert barn är.
  • De skadar och sårar när man använder dem i kommunikationen.
  • De skapar försvarsreaktioner och stänger kommunikationen.
  • De riskerar bli självuppfyllande.

Om jag kan ta till mig inställningen att mitt barn beter sig som hon gör för att hon försöker tillgodose sina behov, på samma sätt som jag gör, då blir det lättare att vara öppen och nyfiket försöka förstå varför hon agerar som hon gör, istället för att utgå från att jag redan vet det.