Med kameran mot oss själva

Vi tolkar och dömer andras intentioner efter deras beteenden, medan vi ursäktar våra egna beteenden med våra goda intentioner.

Se där en skevhet som uppmärksammades redan i Nya Testamentet – "Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget." (Matt 7:3)

Ju bättre du kan se och förstå dig själv, dina känslor, ditt beteende och dina reaktioner, desto bättre kan du också relatera till andra människor. En grund för att utöva ett gott ledarskap är att känna sig själv. För när jag kan inse att:

  • mitt beteende inte alltid går i linje med mina intentioner
  • jag inte alltid kommunicerar tydligt och entydigt vad jag vill och behöver
  • jag ibland har svårt att sätta ord på varför jag är arg, upprörd, ledsen, stressad osv
  • jag ibland beter mig illa mot andra trots att det inte är dem det handlar om

…då kan jag också inse och empatisera med att detta även gäller andra människor. Och därmed behöver jag inte övertolka deras beteenden, eller ta allt de gör väldigt personligt.

Jag kan då möta dem med empati och lyssnande och/eller sätta gränser för min egen integritet, för hur jag accepterar att bli behandlad utan att bidra till att situationen eskalerar.

Hur kan jag rikta kameran mot mig själv?

  • När jag är upprörd över något – iaktta och sätt ord på: i) vad är det jag känner, ii) vad är det som orsakar att jag känner så, och iii) på vilket sätt är det ett problem för mig? Har jag svaren på de frågorna kan jag uttrycka mig mycket effektivare till den som orsakat problemet.
  • Läs igenom e-posten du just skrev som om du vore mottagaren. Vad finns det som kan tolkas på mer än ett sätt? Stora bokstäver, ordval, vem har cc:ats osv? Ska jag kanske lyfta luren istället?
  • När jag presenterar något för första gången är jag väldigt fokuserad på VAD jag ska säga och mindre observant på HUR jag säger det. Efter några gånger, när jag kan materialet bättre, kan jag också ställa mig "lite bredvid" och rikta kameran mot mig själv och observera HUR jag framför det. På samma sätt kan det fungera i mer vardagligt samtal – om någon annan blir upprörd, förvånad eller misstrogen över vad jag sa, kan jag "lyssna till" vad jag just sagt och kanske inse att det inte var så entydigt som jag tyckte.

Och naturligtvis – låt ofta någon annan "hålla i kameran". Att välkomna feedback som den gåva det är, gör underverk för din självinsikt såväl som för kommunikationskulturen runtomkring dig.