Vi tycker inte om att ge kritik och feedback. Det är mänskligt, och dessutom kulturellt förstärkt i Sverige. Den som kritiserar sätter sig över och dömer. Och vi kopplar alltför ofta ihop sak med person. Vi behöver helt enkelt bli bättre på att framföra saklig och direkt feedback som inte skuldbelägger eller skadar den andre.

En viktig utgångspunkt är att veta varför man ger feedback/kritik. Är det mitt jobb att lära upp den andre? Tycker jag bara att den andre borde göra annorlunda? Eller orsakar den andres beteende faktiskt problem för mig själv? Den utgångspunkten hjälper oss att välja hur vi tar upp kritiken, och – faktiskt – om vi alls ska ta upp den.