Många plågas av dåligt samvete; man jobbar för mycket, man hämtar sitt barn sent från dagis, man deltar inte tillräckligt mycket i skolaktiviteter osv.
Men vad är dåligt samvete, eller först och främst – vad är samvete?
Samvete är ett signalsystem, en moralisk kompass som talar om för oss vad som är rätt och fel. Vi vet att vi inte får slå, våldta, säga elaka saker, eller ta andras saker. När vi, avsiktligt eller oavsiktligt, gör oss skyldiga till något som vi vet är fel, så känner vi skuld om vi reagerar sunt. Vi får dåligt samvete. Det är en insikt om att det vi gjorde var fel.
Dåligt samvete är med andra ord en signal att lyssna på, så om du får dåligt samvete i en situation, fundera då på om du tyckte att du gjorde något fel – och om du i så fall borde göra något åt det.
Men om du kommer fram till att du inte tycker du gjort något fel, då kanske det finns andra faktorer som triggar de här känslorna som du klumpar ihop som ”dåligt samvete”:
- Du känner stark olust över att lämna ditt barn gråtande på förskolan och känner ”dåligt samvete”. Men det är fullt naturligt att beröras när ens telning gråter och är ledsen. Även om du rationellt är fullt övertygad om att ditt barn överlag mår bra och trivs på förskolan, så kan det ändå vara väldigt jobbigt. Om du dessutom själv känner att det ska bli riktigt roligt och skönt att få vara på jobbet, så kanske det ”dåliga samvetet” kommer krypande extra mycket. Men om du ärligt kan stå för de beslut du tar – att barnet ska gå på dagis och du tror han mår bra av det, då finns förmodligen inget du behöver agera på eller förändra. Samtidigt behöver du ändå hantera känslorna. Ha empati med ditt barn som har det jobbigt och ha empati med dig själv för de känslor du har.
- Du får ”dåligt samvete” för att andra föräldrar hämtar tidigare än du gör, eller deltar i många fler ”präktiga” föräldraaktiviteter. Det ”borde” du också göra, kanske du tänker. Då kan det handla om din oro och stress över hur du ska uppfattas av andra, eller så känner du dig helt enkelt otillräcklig. Tyngande känslor för många människor. Då kan du prova att istället lista vad du gjort idag som du är stolt över, som Julia Mjörnstedt Karlsten beskriver i denna artikel.
- Du får ”dåligt samvete” över att ta ett beslut som gör ditt barn argt, ledset eller besviket, för du vill vara omtyckt av ditt barn. Men om du kan stå för beslutet finns det inget att ha dåligt samvete över. Däremot är det inte roligt när ens barn är ledset eller argt på en.
Dåligt samvete är alltså värt att lyssna till. Det hjälper oss att orientera oss som sociala varelser och identifiera när vi betett oss illa, för det gör vi ibland. Men försök först att rensa bort ”dåligt samvete”, enligt ovan. Sådant som väcker känslor hos dig, men där du vid närmare eftertanke faktiskt inte tycker att du gör något fel.
Här är ett exempel på hur dåligt samvete (utan citattecken) kan fungera.
Det hände för några år sedan, när mina tvillingdöttrar var i elva-tolvårsåldern. Ena dottern hade vid några tillfällen behandlat systern olämpligt i samband med gemensamt spel vid datorn. Hon hade bestämt och tagit över utan hänsyn till systern. Så hände det igen, strax före läggdags. Jag sa till henne ganska strängt. Hon försvann i säng omedelbart efter att hon borstat tänderna. Både jag och systern var överens om att hon nog blivit upprörd, så jag gick in till henne för att höra hur det var med henne.
Jag kröp upp bredvid henne i sängen. Hennes ögon stirrade upp i taket. Följande utspann sig:
Martin: Blev du ledsen och arg över det jag sa?
Dottern fortsatte stirra i taket.
M: Tyckte du det var orättvist, det jag sa?
Dottern skakade på huvudet.
M: Skämdes du (med en förvånad ton eftersom det skulle ha förvånat mig)?
Dottern skakade på huvudet.
M: Så du tyckte det var korrekt det jag sa. Hmm … fick du dåligt samvete över hur du behandlade din syster?
Dottern nickade kraftigt.
Sedan sträckte hon upp sina armar i en jag-vill-kramas-gest och jag drog mig bakåt och lät systern (som låg uppkrupen på andra sidan om mig och lyssnade) komma fram. De kramades intensivt och utbytte varma ord. Sedan hade vi vår vanliga nattningsrutin.