Barn får beröm alltifrån deras första leende, joller och steg. För varje sak de gör, varje prestation, så är man där med sitt beröm, sin bedömning. ”Vilken fin teckning!” ”Vad duktig du är!” ”Vad modig du är som vågar åka utför rutschkanan!” ”Vad fint du skriver!” Andemeningen i berömmet till barnen är att de ska känna att de duger, att de är värdefulla. Det är en mycket kärleksfull andemening. Däremot är inte beröm ett särskilt skarpt verktyg för att åstadkomma detta.

Continue reading →