Spoilervarning. Häromdagen såg jag den animerade familjefilmen Insidan ut (Inside out) med min nioåriga dotter. Den handlar om en liten flickas hantering av de förändringar som sker i hennes liv när hon med sina föräldrar flyttar tvärs över USA till en helt ny och annorlunda miljö.
Filmen utspelar sig huvudsakligen inifrån flickan där fem personifierade känslor (Glad, Ledsen, Arg, Avsky och Rädd) sköter ”kommandocentralen” inne i flickan. Det är Glad som tar störst ansvar för att flickan ska må bra, för det sätts tidigt i filmen likhetstecken mellan ”glad” och ”må bra”.
Även utifrån uppmuntras flickan att vara glad, för pappas skull, som har så mycket med jobbet och annars skulle bli så ledsen. Så flickan biter ihop och de egna ledsna känslorna får stå tillbaka. Min dotter, som sett filmen tidigare, uttryckte tidigt irritation över Glad. ”Jag tycker inte om henne. Man kan ju inte vara glad jämt!”
Efter sedvanlig, filmisk ”på-randen-till-katastrof-situation” är det till slut Ledsen som får gå fram till kontrollspakarna och rädda dagen genom att äntligen låta flickan vara ledsen och gråta ut i föräldrarnas famn. Ledsen, som hittills i filmen, varit undanskuffad och känt sig värdelös eftersom hon bara ställer till det och ger ledsna minnen, får nu istället den positiva huvudrollen.
Jag tycker de gjort en utomordentligt fin historia kring känslohantering och framförallt hur viktigt det är att faktiskt få ha de negativa känslor som man ibland har. De känslor man har är en realitet och inget gott kommer ur att trycka undan dem. Det är alla känslor sammantaget som ger oss en rik och nyanserad känslopalett och då måste vi lära oss att känna igen dessa, lära oss att det är ok att ha dem, samt lära oss hur man hanterar dem.
Som föräldrar kan vi hjälpa våra barn på flera sätt. Vi kan hjälpa dem att sätta ord på sina känslor. Vi kan vara en varm, stöttande och kärleksfull famn för dem när de är ledsna. Vi kan föregå med gott exempel genom att själva hantera och acceptera våra känslor på ett bra sätt. Och vi kan visa dem att det är ok att ha dessa känslor, genom att inte omedelbart försöka mota bort känslorna, ”göra” dem glada igen. Man är inte en bättre förälder ju snabbare man kan få sitt barn glatt igen. Barnet kommer naturligtvis snabbt lära sig vad som gäller och sätta upp en tapper fasad, istället för att faktiskt hantera känslorna.
OBS – det här betyder inte att man ska grotta ner sig i barnets känslor. Det handlar istället om att vara följsam och låta barnet vara ledsen när hon är det och låta henne vara färdig med de jobbiga känslorna när hon signalerar att hon är det. Känslor går nämligen över – man är ledsen och sen är man inte det längre. Känslohantering är en process och ju bättre vi kan lära oss att hantera denna process när vi är små, i vardagssituationer, desto bättre rustade står vi för de större händelser som vi alla går igenom i livet, i större eller mindre utsträckning. Det ger en kompetens och en trygghet i att man klarar att hantera sina känslor. ”Det här är väldigt jobbigt just nu, men jag vet att jag kan hantera det.”